Filmrecension: Fishy
I förrgår var jag på min andra förhandsvisning på kort tid och jag börjar definitivt känna mig som en del av..nånting. Nånting VIP-aktigt ungefär. Den här recensionen blir inte riktigt som min förra, mer pratig, och det beror på att det är roligare att skriva såhär, och så märkte jag att jag var väldigt dålig på att skriva en riktig recension, och jag gillar inte att vara dålig. Så därför skriver jag lika flummande som vanligt.
Över till filmen. Det här var Maria Bloms (Masjävlar, Nina Frisk) examensarbete och var inte tänkt att visas på bio, men nu har hon tydligen ändrat sig, uppenbarligen. Den handlar om sunkige Danne som bor med sin flickvän Jonna i en lägenhet i Fisksätra, en håla utanför Stockholm. Två ganska tråkiga människor. Dannes favoritsysselsättning är att titta på sporten i den extremt fula soffan i den slashasiga lägenheten. Ni förstår vad jag försöker få fram. En dag får de en ny granne, Micka, ung musikproducent som är ute och festar varje helg, och drar hem nya killar varje helg. När Jonna får jobb i Sälen och är bortrest större delen av tiden, börjar Danne och Micka umgås. Under filmen känner man spänningen mellan dem men det är ovisst om något kommer att hända. Danne är ihop med Jonna, han älskar henne och skulle aldrig vara otrogen, som han noga påpekar gång på gång.
Fishy är en väldigt fascinerande film. Man älskar den ena stunden, för att sedan hata den och bara vilja springa ut ur biosalongen. Det är inte ofta man blir fysiskt illamående av en film, men Fishy lyckas. Deras tröga och väldigt förvirrande dialog är stundtals vidrig, inte vidrigt dålig, utan bara vidrig, på något skumt sätt. Ofta märker jag att jag tittar bort, jag vill inte vara delaktig till det som händer på bioduken.
Det är inte heller ofta man hör hur en hel publik gör sitt bästa för att inte brista ut i gapskratt åt Danne när tårarna rinner. Alla vet att det inte är något att skratta åt, det är ju faktiskt synd om honom, och det är en väldigt trolig situation, det kan hända vem som helst, men ändå finns det något absurt över hela situationen som gör att allt blir dråpligt roligt. Detta gör att publiken inte vill skratta trots att det är väldigt...roligt? Jag vet inte, men någon sorts skruvad humor finns.
Betygsättningen är klurig. Ena stunden hatar jag som sagt filmen, för att andra stunder älska den. Jag har bestämt mig för att sätta 7 av 10, men jag kan förstå både de som sätter 1:or och 10:or väldigt väl. Men vad för kritik ni än hör, se filmen, den är väldigt speciell och jag tror alla tycker olika. Och hädanefter är fishy ordet att använda, för saker som är skumma, vrickade, fel, upprörande, invecklade, snedvridna och allt sånt. Fishy.
Betyg: 7 av 10
Över till filmen. Det här var Maria Bloms (Masjävlar, Nina Frisk) examensarbete och var inte tänkt att visas på bio, men nu har hon tydligen ändrat sig, uppenbarligen. Den handlar om sunkige Danne som bor med sin flickvän Jonna i en lägenhet i Fisksätra, en håla utanför Stockholm. Två ganska tråkiga människor. Dannes favoritsysselsättning är att titta på sporten i den extremt fula soffan i den slashasiga lägenheten. Ni förstår vad jag försöker få fram. En dag får de en ny granne, Micka, ung musikproducent som är ute och festar varje helg, och drar hem nya killar varje helg. När Jonna får jobb i Sälen och är bortrest större delen av tiden, börjar Danne och Micka umgås. Under filmen känner man spänningen mellan dem men det är ovisst om något kommer att hända. Danne är ihop med Jonna, han älskar henne och skulle aldrig vara otrogen, som han noga påpekar gång på gång.
Fishy är en väldigt fascinerande film. Man älskar den ena stunden, för att sedan hata den och bara vilja springa ut ur biosalongen. Det är inte ofta man blir fysiskt illamående av en film, men Fishy lyckas. Deras tröga och väldigt förvirrande dialog är stundtals vidrig, inte vidrigt dålig, utan bara vidrig, på något skumt sätt. Ofta märker jag att jag tittar bort, jag vill inte vara delaktig till det som händer på bioduken.
Det är inte heller ofta man hör hur en hel publik gör sitt bästa för att inte brista ut i gapskratt åt Danne när tårarna rinner. Alla vet att det inte är något att skratta åt, det är ju faktiskt synd om honom, och det är en väldigt trolig situation, det kan hända vem som helst, men ändå finns det något absurt över hela situationen som gör att allt blir dråpligt roligt. Detta gör att publiken inte vill skratta trots att det är väldigt...roligt? Jag vet inte, men någon sorts skruvad humor finns.
Betygsättningen är klurig. Ena stunden hatar jag som sagt filmen, för att andra stunder älska den. Jag har bestämt mig för att sätta 7 av 10, men jag kan förstå både de som sätter 1:or och 10:or väldigt väl. Men vad för kritik ni än hör, se filmen, den är väldigt speciell och jag tror alla tycker olika. Och hädanefter är fishy ordet att använda, för saker som är skumma, vrickade, fel, upprörande, invecklade, snedvridna och allt sånt. Fishy.
Betyg: 7 av 10