KMN Traditionella Mongoliska Jurtor

Hej igen!
Nu är jag tillbaka efter en tid nån annanstans. Den andra stansen har bland annat varit i Göteborg på bokmässan, i alla fall de senaste dagarna. Pappa skulle göra en massa intervjuer så jag och mamma följde med för att strosa runt. Vi var där hela fredagen, lördagen och halva söndagen.

Det första och största intrycket var storleken. Det var stort. Alltså verkligen stort. Till och med ännu större än det. Då förstår ni nog att det var stort. Det var även så proppfullt med folk att man knappt fick plats. Att gå från ena kortändan till den andra tog en kvart skulle jag tro. Detta tillsammans med att allt såg relativt likadant ut, gjorde att man gick till nåra bås flera gånger men vissa missade man säkert helt och hållet.

För er som inte vet kan jag förklara vad bokmässan går ut på. Vid ingången får alla tävlande fyra olika broschyrer/tidningar med scheman som alla är lite olika, med information på lite olika ställen. Sen gäller det att plocka ut det som verkar intressant och pussla ihop allt till ett schema som passar en själv, vilket inte går. Allting krockar med allt annat, och man har egentligen ingen aning om vad man egentligen kommer tycka om. Men man gör sitt bästa och bestämmer sig till slut vad man ska gå på.

Sedan kommer steg två i tävlingen. Hitta. Man springer runt som en tok, tänk på att det kan ta upp till kvart att ta sig mellan saker, mer om man inte hittar. När man väl hittat är sannolikheten stor att det redan är slut, flyttat eller struket, eller att det kostar pengar. Till slut ger man upp eftersom man aldrig lyckas hamna på det man vill, och istället går man runt på mässgolvet lite slumpmässigt och tittar på det som kommer upp framför en. Och så köper man förstås böcker!

På dessa två och en halv dag(ar) lyckades jag köpa en hel del böcker. Bland annat av Salman Rushdie, Joanne Harris, Orhan Pamuk och fler. Så nu har jag runt 13 olästa böcker att läsa, men det är ju bra att jag har framtiden planerad.

Det sämsta med denna mässa var att jag missade de två jag helst ville se. Först var det Alaa al-Aswany, en egyptisk författare som skulle prata två gånger. Den första gången var ganska tidigt så det orkade jag inte, men den andra gången jag var där visade det sig att han flugit från detta kalla land.

Nästa författare jag missade var Michael Ondaatje som skrivit Den Engelske Patienten och nu senast Divisadero. På ett av de otaliga scheman jag hade stod det skrivet att han skulle prata i Bonniers bås klockan 3, eller kanske 4. Men det gjorde han inte, dock visste ingen varför. I informationen sa de att han skulle, men jag kunde ju med egna ögon se att, nä, han är ju verkligen inte där. I Bonniers bås visste de knappt vem han var. Suck. Stor suck, större suck.

Nu känner jag att blir efterhandsbesviken så det är bäst att jag slutar skriva, men jag tänkte samtidigt skriva min första recension! Nu skriver jag ju förstås recensionen över det här inlägget som om ni läser uppifrån och ner så kommer ni redan veta det. Men ja, så kan det ju vara ibland.

God 30:e september!