Det Andra Inlägget
Hej! (Eftersom antagligen ingen läser detta pratar jag med mig själv, bra start, thumbs up!)
Jaja, jag får i alla fall ta och låtsas som om någon läser annars kommer jag bara haka upp mig på att jag pratar med mig själv, jag känner mig! Jag tänkte börja med några förklaringar.
Som 1, varför jag börjar skriva blogg igen efter mitt första inlägg för ett och ett halvt år sedan. Kanske är det min kamrat Tobias som börjat blogga (http://www.fz.se/bloggar/en_strategs_tankar) som inspirerat mig, kanske är det feel good-stämningen jag hamnar i av att lyssna på Driving Home For Christmas med Chris Rea i mitten av september. Men den mest troliga anledningen är nog att jag var uttråkad och inte ville sova, trots att jag borde.
Jag kanske borde förklara mitt första inlägg också, för det är om något rätt så skumt. För er som tror att jag är galen...ni har nog rätt. För er som vill köpa en traditionell mongolisk jurta ber jag er kommentera detta inlägg istället, eftersom mailaddressen som står i det förra inlägget antagligen försvunnit vid det här laget. (Ja, den fanns faktiskt, jag gjorde den!) Alla priser och mått och så stämmer, om ni är intresserade kan jag ge er webbaddressen till företaget som säljer dem, KMN Traditionella Mongoliska Jurtor är så att säga bara en mellanhand. Så nu vet ni.
En till anleding till att jag börjat blogga är det faktum att jag gillar att skriva. Enligt mig ett bra utsläpp för känslor. På grund av detta köpte jag en dagbok. (Nej, inte rosa hjärtan eller ulliga kaniner, en stilren mörkgrön bok med mörkrött band till.)
Tyvärr har jag bara skrivit i den en gång. =( Jag vill gärna skriva, jag tänker ofta ut saker jag ska skriva i boken, formulerar dem till och med i huvudet, för att sedan inse att boken inte befinner sig på samma plats som jag. Attans. Nu kan jag skriva vid datorn, utan att behöva flytta arslet en meter, om de intressanta tankarna kommer till mig här. Vilket de inte kommer göra eftersom jag har annat att tänka på när jag sitter här. Plus att jag inte kan skriva de riktigt personliga tankarna här.
För er som tror att jag i min dagbok skriver vilka jag är kär i; ni har fel. Bara så ni vet.
Men i den här bloggen kan jag skriva om böcker, musik och filmer, sånt som mitt liv till stor del kretsar kring, och som det förmodligen och förhoppningsvis kommer göra under lååång tid framöver.
Nu har jag inte mycket mer att säga, so I bid you a good night. (Jag kom inte på någon vettig översättning till det på svenska) Kom ihåg att Charlie Brown är glad...eller nåt.
Detta inlägg kom till under influens av dessa av iTunes framslumpade låtar:
Chris Rea - Driving Home For Christmas (ej framslumpad, eget val)
The Crimea - Six Shoulders Six Stone
Gogol Bordello - Forces Of Victory
Great Big Canadian A! - Luxury Cars Treat Life like the Greatest Treat of All!
Jaja, jag får i alla fall ta och låtsas som om någon läser annars kommer jag bara haka upp mig på att jag pratar med mig själv, jag känner mig! Jag tänkte börja med några förklaringar.
Som 1, varför jag börjar skriva blogg igen efter mitt första inlägg för ett och ett halvt år sedan. Kanske är det min kamrat Tobias som börjat blogga (http://www.fz.se/bloggar/en_strategs_tankar) som inspirerat mig, kanske är det feel good-stämningen jag hamnar i av att lyssna på Driving Home For Christmas med Chris Rea i mitten av september. Men den mest troliga anledningen är nog att jag var uttråkad och inte ville sova, trots att jag borde.
Jag kanske borde förklara mitt första inlägg också, för det är om något rätt så skumt. För er som tror att jag är galen...ni har nog rätt. För er som vill köpa en traditionell mongolisk jurta ber jag er kommentera detta inlägg istället, eftersom mailaddressen som står i det förra inlägget antagligen försvunnit vid det här laget. (Ja, den fanns faktiskt, jag gjorde den!) Alla priser och mått och så stämmer, om ni är intresserade kan jag ge er webbaddressen till företaget som säljer dem, KMN Traditionella Mongoliska Jurtor är så att säga bara en mellanhand. Så nu vet ni.
En till anleding till att jag börjat blogga är det faktum att jag gillar att skriva. Enligt mig ett bra utsläpp för känslor. På grund av detta köpte jag en dagbok. (Nej, inte rosa hjärtan eller ulliga kaniner, en stilren mörkgrön bok med mörkrött band till.)
Tyvärr har jag bara skrivit i den en gång. =( Jag vill gärna skriva, jag tänker ofta ut saker jag ska skriva i boken, formulerar dem till och med i huvudet, för att sedan inse att boken inte befinner sig på samma plats som jag. Attans. Nu kan jag skriva vid datorn, utan att behöva flytta arslet en meter, om de intressanta tankarna kommer till mig här. Vilket de inte kommer göra eftersom jag har annat att tänka på när jag sitter här. Plus att jag inte kan skriva de riktigt personliga tankarna här.
För er som tror att jag i min dagbok skriver vilka jag är kär i; ni har fel. Bara så ni vet.
Men i den här bloggen kan jag skriva om böcker, musik och filmer, sånt som mitt liv till stor del kretsar kring, och som det förmodligen och förhoppningsvis kommer göra under lååång tid framöver.
Nu har jag inte mycket mer att säga, so I bid you a good night. (Jag kom inte på någon vettig översättning till det på svenska) Kom ihåg att Charlie Brown är glad...eller nåt.
Detta inlägg kom till under influens av dessa av iTunes framslumpade låtar:
Chris Rea - Driving Home For Christmas (ej framslumpad, eget val)
The Crimea - Six Shoulders Six Stone
Gogol Bordello - Forces Of Victory
Great Big Canadian A! - Luxury Cars Treat Life like the Greatest Treat of All!
Kommentarer
Postat av: Tobias B
Hahah, kul att du startar med bloggandet igen. Och jag hoppas på att du får orken att skriva åt åtminstone en eller två kråkor.
Trackback